Lejonhjärta
Krigare bliv vid din läst,
när häcklarna skratta som mest.
Böj dig ej för hån eller för spe.
Svik ej dig själv och din tro,
låt hatet och skratten bero.
Du ser vad andra icket vilja se.
Fåren hatar herdehunden,
ty han påminner fåren om en best.
Man vill ha honom gömd och bunden,
hatad, hånad, skydd som pest.
Med huvudet långt ner i sanden,
i tron att faran inte finns,
får väktaren blott kalla handen,
alla blundar, ingen minns.
Lejonhjärtat slår
när björnen står vid grinden.
Spring dit ej andra går,
låt oss spränga fram.
Känner du hjärtans slag?
Känn den kalla vinden,
än skall det gry en dag,
förutan skuld och skam.
När tiden har kommit för strid
blir häcklaren blygsam och blid,
och söker skydd i skuggan av din sköld.
Låt honom göra sin bikt,
gör sedan endast din plikt.
Imorgon väntar hungersnöd och köld.
Ja, fåren hatar herdehunden,
för han minner dem ständigt om varg.
Men när vargen kommer vandrar hunden
dit där vintern väntar karg.
Pöbeln har ej insett vikten
av att slå vakt om vad de har.
De häcklar den som axlar plikten
och hatar den som klingan drar.
Lejonhjärtat slår...
Herdehund håll fast ditt vapen,
med skorpionens grepp av järn.
Med trots emot vidundergapen
ställer vi oss till motvärn.
Ett lejon dväljs i varje hjärta
som av frihetslängtan slå.
Som tyngt av sorger, ve och smärta,
ändock emot striden gå.
Lejonhjärtat slår
när björnen står vid grinden.
Spring dit ej andra går,
kämpa in i död.
Känner du hjärtans slag?
Känn den kalla vinden,
än skall det gry en dag,
Kun leijonasydän lyö.
