Ballad om vintern
Jag minns allt som vackert och färggrant
Jag minns hur vi brukade le
Men löven föll ner, elementen slogs på
Himlen blev färglos, oföränderligt grå
Jag har aldrig haft kul någon vinter
Sen jag var tolv, tretton år
Men man kan ju förstå, hur det blir så
När vår himmel är färglos, oföränderligt grå
Visst det finns stunder som skiner
ibland kan det kännas okej
Men det blir i bästa fall, som på super8band
Där himlen är färglös, oföränderligt grå
Oföränderligt grå
